Skip to content
Lördagen den 9:e oktober samlades både svenska och norska kamrater strax utanför Strömstad. Planen för dagen var att köra två offentliga flygbladsutdelningar, en vid Nordby Shoppingcenter och en annan i Svinesund.
Nordby
Gruppen i Nordby placerade sig vid två stycken olika ingångar, på ena platsen stod man med en banderoll och utanför den andra med en fana.
Det var ett gott flöde med människor under hela aktiviteten, främst bestående av norrmän, och en stor del av dessa var väldigt intresserade av att diskutera med aktivisterna på plats. Förutom ett par irriterade ordningsvakter var bemötandet överlag väldigt bra.
Svinesund
Gruppen stod under aktiviteten vid två olika butiker och de positiva reaktionerna var här något färre än i Nordby. Detta berodde på den stora mängd rasfrämlingar som passerade och handlade på bland annat ”Eurocash”. Flera av de butiksanställda på denna butik var även mycket upprörda över Motståndsrörelsens närvaro. De stoppade til
I förra veckan släpptes en omfattande rapport av det svenska kampåret 2023 som fastslog att Nordiska motståndsrörelsen varit högaktiva i Sverige under året som gått. Organisationen existerar dock även i Norge, Danmark och på Island, samt att man fortfarande har aktiva medlemmar i Finland där organisationen är förbjuden. Här följer tio av de hundratals aktioner som genomfördes i resten av Norden under året.
1. Stolta danskar mot ”Pride”
I den danska staden Aabenraa ställde några av Motståndsrörelsens danska medlemmar upp sig med olika plakat längs marschvägen för att motdemonstrera det utannonserade homofil-tåget. Efter att tåget passerat och man tjafsat en del med polis, delades flygblad ut till stadens invånare som informerade om det folkfientliga evenemang som kommit till deras stad.
I Sønderborg sattes det upp affischer och klistermärken i hela centrum och längs hela marschvägen natten till prideparaden i staden.
Censurerad med anledning av den svenska
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
I måndags publicerades en omfattande artikel som sammanställde Nordiska motståndsrörelsens fantastiska kampår i Sverige 2022.
Årsrapporter har också publicerats av Motståndsrörelsen i Norge, Danmark och på Island där också flera riktigt lyckade aktioner genomförts under året. Nedan följer en kort summering av dessa för den som inte orkar, vill eller kan läsa dem i sin helhet på de respektive sidorna.
Norge
Under arbetarens högtidsdag den 1 maj genomfördes förutom offentlig banderollaktion och släpvagnsaktivism också lyckade torgmöten i både Kongsvinger och Elverum. Rikschefen Tommy Olsen höll tal och i Elverum var fackpamparna från LO bestörta över att Nordiska motståndsrörelsen ”kuppat deras dag”.
På ursprungsbefolkningens dag monterades bland annat specialtillverkade metallskyltar upp på flera platser, en sinnrik aktivistidé som senare kom att genomföras flera gånger under året och som systemet fått använda stora resurser för att lyckas plocka ned igen. I lokalmedia
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Under 1 maj genomfördes torgmöten med nationalsocialistiska tal i fem olika svenska kommuner, men också i Danmark och i Norge. Dessutom genomfördes flera offentliga banderollaktioner och givetvis spreds det affischer och flygblad i mängder över hela Norden. Alltsammans uppstyrt under parollen ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
I denna artikel kommer en del av aktivismen gås igenom, stad för stad och land för land och vi börjar här hemma i Sverige.
Ludvika
I Ludvika hölls ett på förhand utannonserat torgmöte på Garvarns torg i de centrala delarna av staden med tal av aktivisten Emma Karlsson och organisationens ledare Simon Lindberg. Dagen började dock redan innan detta med en aktion i samband med Socialdemokraternas 1 maj-tåg i den närliggande byn Grängesberg.
Samtidigt som Socialdemokraternas gigantiska tåg, där den inhyrda orkestern bestod av fler personer än de deltagande socialdemokraterna, gick förbi ställde några aktivis
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
Listen to ”Simon Lindbergs Nyårstal 2020” on Spreaker.
Några av aktionerna som berörs i talet:
Talet i skriftform:
God afton alla som lyssnar! Vi är nu på den sista dagen av det första året på tjugotalet. Det är alltså nu den 31 december år 2020, och det har blivit dags för mig att på sedvanligt maner avsluta året med några ord till er. I viss mån kommer ni känna igen detta nyårstal från tidigare år, då också 2020 varit ett år fullt av radikal nationell kamp, men på många andra vis har också mycket med 2020 varit annorlunda.
Att år 2020 har varit ett annorlunda år tror jag faktiskt att hela det nordiska folket kan intyga, och det alldeles oavsett vilka politiska åsikter man har. Utbrottet av Covid 19, etablissemangets enorma hajp kring viruset och systemets många utlysta restriktioner har givetvis inte heller lämnat Nordiska motståndsrörelsen oberörd. Tvärtom, har också vi genom allt detta ställts inför ett mycket utmanande kampår.
Det tydligaste
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
